Hundmötesträning

Impulsiva jag drog igår igång ett event för en öppen hundmötesträning idag. Det slutade med 4 ekipage, men uppenbarligen finms det ett intresse i kommunen. 🙂
Efter mycket om och men så funkade det riktigt bra för mig och Gerpla, så nu har vi mer eller mindre varit döda resten av kvällen. En viss fröken slumrade till på bussen hem också, som bara är några hållplatser. 🙂

image

Annonser

Norrlandssemester

Tidigt igår morse kom vi hem från vår semester uppe i Norrland, som varade i drygt en vecka. Otroligt skönt att slippa all stress hemma ett tag, och bara få vara.
Under tiden där har vi badat, ätit god mat och mest bara varit – fy sjutton vad varmt det har varit!
Men det har ju för den delen inte varit hundfritt heller. Dels har vi träffat några hundägare på orten där vi håller till, och sedan har jag träffat två hundägande vänner som bor i krokarna – en av gångerna fick även Gerpla hänga med.

För första gången har vi alltså, nu när hon är 2+ år, badat tillsammans. Vi brukar alltid bada när vi är där uppe, finns hur många insjöar som helst som ingen ”orkar ta sig till”, men trots det så har vi inte badat med Gerpla dom två tidigare somrarna. Känns väldigt konstigt, då vi alltid badade med dom två tidigare hundarna.
Men nu är ordningen återställd på den punkten. 🙂

Eftermiddagarna har vi i regel spenderat på baksidan av huset, där det funnits en del skugga. Och suttit och kollat på E4an 15-20 meter bort, mycket mer än så finns det inte att göra där uppe. 😉
Under vistelsen har Gerpla även fått se höns för första gången. Spännande saker – speciellt när dom lät en massa! Dessa skulle vallas in i hönshuset med skall, sedan var Gerpla nöjd med sitt jobb.

Framgångar på olika håll

Igår var det dags för träningsgruppen igen, och jag måste erkänna att jag har varit väldigt dålig på att ta mig dit. Men det ska väl bli ändring på det nu, förutsatt att vi inte tränar i gassande sol.
Igår körde vi dock i skugga på gräset. Och jag måste säga att det gick över förväntan!

Gerpla var redan trött av värmen, så vi fokuserade väl mer på att vara med andra hundar utan att behöva studsa runt en massa – vilket gick otroligt bra bortsett från några gånger då hon tyckte att allt utom jag var mer intressant, typ grässtrån. Men yrvädret med trippel-ADHD lyckades flera gånger under längre tid ligga och ta det lugnt med 3 andra hundar inom några meters avstånd. 😀
Vi körde lite linförighet med fokus på svängar, framförallt vänster, och sjutton vad hon följer bra när hon kan fokusera på rätt saker! Riktigt snyggt! 🙂
Vi körde även en platsliggning á 2 minuter. Gerpla fick en rättelse av mig när hon satte sig upp vid 1 minut, i övrigt låg hon. Tror att det är hennes andra eller tredje platsliggning i grupp – ändå låg hon bara och sneglade på dom andra hundarna ibland – när hon var påväg upp så var det till mig. Yay!

 

Idag startade vi med en halvlång promenad, vilket Gerpla inte tyckte riktigt lika mycket om som jag gjorde – nu är det på tok för varmt för henne. Hoppas att det blir lite molnigt närmaste dagarna, det vore riktigt skönt. 🙂
Efter att Gerpla knaprat isbit och jag fått i mig vatten så blev det lite vila – Gerpla somnade direkt vid mina fötter och jag passade på att facebooka och läsa lite hundbloggar – alltid hittar man någon ny att kika på, idag blev det Tomik, där Sandra skriver om sina framgångar med sina Golden Retriever-tikar. Otroligt välskrivna inlägg och härliga bilder! 🙂

Efter ett tag fick jag ett litet träningssug, och kom att tänka på att det var länge sedan vi tränade något med apportbocken. Jag har lagt det lite på hyllan eftersom att en viss fröken tagit den i munnen för att sedan spotta ut den – trots att hon inte har några problem med den i sig, hon är smått galen i apporter (inklusive metallen!).
Men se, nu hade polletten trillat ner lite till i huvudet på monstret. Först och främst höll hon stadigt i apporten (tills mobilen åkte fram för ett litet bildbevis), men vid litet kast så satt hon kvar med ett otroligt sug i blicken, sprang iväg så fort hon kunde och kom in och satte sig i klockren fotposition. Wow! Vilken känsla! 😀

20140718_132521

Att lära känna sin hund i spårskogen

20140327_114613_1
Gerpla i spåret, bilden är från i mars.

Under eftermiddagen var vi ut och körde ett spår, första på lång tid (träningsmotivationen har väl inte varit helt hundra, eh) – och Gerpla fortsätter att förvåna mig i spåret! 😀
Idag blev liggtiden drygt 35 minuter, så egentligen lite för kort för min smak, men vi hade lite tidspress för att bli upphämtade efteråt också.

 

Spåret startade på en liten stig, och gick på den en bit, med spårpinne, innan det svängde av på höger sida och gick parallellt en bit innan vinkeln kom.
Tog spåret otroligt fint, satte av i bra tempo och nosen ner i backen. Stopp-markering på pinnen. Gerpla missade först att spåret svängde av, men insåg inom några meter att hon bara hade stigen, utan något spår, och skyndade tillbaka och fann snabbt spårkärnan och körde vidare.

Så gott som en rät 90 graders vinkel åt höger, rätt snårigt och fick tänka om mitt spår några gånger under läggandets gång för att inte hamna i dom värsta buskagen.
Snårigheten var inga problem för Gerpla – över stock och sten och genom pinnar, vad som helst som gör att man kommer framåt i spåret. Markering på spårpinnen som hon ringade in efter att ha gått på fel sida om ett träd. Fortsatte snabbt i spåret, mitt i spårkärnan.

Bara för att testa Gerpla så hade jag gjort en 270 graders vinkel (korsa mitt eget spår), med kanske 10-12 meter i diameter i ringningen, innan spåret fortsatte mot slutpinnen.
Gerpla blev lite tveksam över ringen, men försökte gång på gång komma underfund med vad det var för påhitt. Stannade inte och bad om hjälp alls (!), och efter att ha följt spåret runt lite snävare än spårkärnan så tog hon upp spåret vidare mot slutpinnen, som hon gick rätt på.

 

Under spårets gång så testade jag att hålla i linan lite hårdare än vanligtvis, då fröken har lite lätt för att rusa i spåret. Det var inga problem alls, utan hon låg på lika stadigt ändå – jämfört med min förra hund som stannade och blev osäker så fort det blev någon tyngd bakåt i linan. Noterade mer och mer att hon släpper i trycket när hon inte har spårkärnan, känns helt otroligt att kunna läsa av henne i spåret – och att hon dessutom försöker lösa problemet själv istället för att be mig om hjälp i knepiga situationer! 🙂
Finaste, duktigaste Gerpla! ❤

I move… For no man.

Gerpla väckte mig i morse med att gå runt och flåsa, gnälla och vara allmänt ängslig. Bara att hoppa upp och dra på sig kläderna så fort som möjligt, samla på sig nycklar, mobil och bajspåsar och sedan gå ut. Tyvärr var hon mindre bra i magen, rent av kass. Så det blir till att peta i henne lite Canikur under dagen.

En bit in på promenaden kommer det två kvinnor, en barnvagn och en amstaff bakom oss. Jag tänker, tydligen i min dumhet, att man generellt anpassar hastigheten till den som går framför. Men nej, tydligen inte om man har amstaff och själv blev tappad som liten, eller något.
Så, bara så att alla vet – om din hund skäller i hundmöten så är du förpassad till hundrastgårdar, för du har ingenting på trottoarer/gångvägar/i skogen att göra.

Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta över folks idioti. Men det slutar nog med skratt, det är åtminstone inte jag som har fått för mig att jag har fri passage för att jag går med en viss hund. 🙂

20140520_112832

Intelligensen är på topp!

Idag har det regnat så gott som hela dagen, så den tilltänkta fotograferingen på Märsta-Sigtuna BK blev inte av. Jag lyckades dock få in en promenad med Gerpla på drygt 45 minuter när det var uppehåll, skapligt stolt över det! 🙂

Jag kände att det var lite väl länge sedan vi tränade något, så jag plockade fram godis, aktiveringsspel och pilatesbollen. Aktiveringsspel har vi testat förut, men det var första gången med pilatesbollen. Och hon är ju inte jättesvår att uppmuntra, utan vad snabbt upp med framtassarna och insåg att beteendet premierades. Till slut kom hela vovve upp på bollen, och satt där några sekunder innan hon fick hoppa ner. Att få se stoltheten skina igenom hela hunden av att balansera på en boll, det är rätt otroligt!

Aktiveringsspelet har hon tidigare haft på ”lättaste nivån”, som i det här innebär att hon bara behöver dra ut luckorna med godis. Men idag slog vi på stort och försvårade med att sätta fast ”plupparna” som låser luckan ovanifrån. Det slutade med lite hjälp i form av ett snöre runt pluppen så den gick att dra upp, och efter två-tre gånger trillade polletten ner hos den bepälsade. 🙂

20140530_151217     20140530_150608